Att kappsegla med en mälar 22:a är äkta
seglarglädje.
Den är mer en stor jolle än en kölbåt, och när det piper i uppåt 10-12 m/s
blir slörarna snabba och blöta med skräckblandad förtjusning. Underbart!
Men det behöver inte blåsa småspik för
att det skall vara roligt att segla M22:a. Den relativt låga vikten, 1 500 kilo, och bra
segelyta gör att båten accelererar snabbt och blir väldigt känslig för vad du gör
med båten. Det betyder å andra sidan att den stannar lika snabbt om det är lite gropig
sjö.
Som sagt, det är mycket jolle över M22:an. Avsaknaden av spinnaker gör den
dessutom lättseglad, och en orutinerad gast behöver bara lära sig att brottas med
spristången till genuan på undanvinden.
Tufem har alltid varit framgångsrik på
kappseglingar.
De åren hon har varit min, har jag seglat lite diverse kappseglingar. Den
allra första var Stockholm Energi Cup på Riddarfjärden under Vattenfestivalen -93. Det
blev en femteplats av ca 25.
Den senaste var SM -98 där Tufem fick ännu
en SM-medalj att lägga till meritlistan.
Detta trots att min gast blev magsjuk sista dagen. jag tvingades då leta upp
någon ny på ön där alla höll till. Hon hette Emelie, och var flickvän till en
stackars M22 seglare som sedan den dagen beklagat sig över att behöva titta på
bronsmedaljen på flickvännens nattduksbord. Men jag är henne evigt tacksam för den
insatsen.
Men den gast jag nog delade största glädjen
med var när första spiken kom i sista racet SM -96. Jessica var gast då. Lustigt nog
är hon med på de flesta bilderna på semestersidan.
Men, till och från SM är det ju alltid semester.
Den spiken kom i nästan stiltje och regn. Vi var sist ut ur hamnen för motor med
storseglet uppe. Så vi var nästan först ut på banan. Ner med motorn i ruffen, och så
småningom kom tillräckligt med vind. Vi tog starten och ledde komfortabelt vid första
kryssmärket. ledningen höll hela vägen. Men inför sista länsen (länsmålgång) var
vi ikappseglade av 80:an. Den länsen var som en låång seg mardröm där man vill
springa men inte kan. Ett tag övertyagde jag mig själv om att det är ganska bra att
komma tvåa också.
När skottet kom var lyckan fullkomlig och regattamiddagen var en av
de bästa jag varit med om eftersom vi fick pris som dagens vinnare.
Dagen efter sken solen igen och vi hade medvind hela vägen hem (se bilden när
Jessica styr på semestersidan).
Generellt sett är Tufem nog snabbast i lättvind, men det kan bero på att jag uppskattar lätta vindar mest.
Tufems placeringar på SM de senaste åren
är: -94 8:a,
-96 4:a, -97 4:a, -98 3.a
